...politisk arena eller ett kristet trossamfund? Vart är Svenska kyrkan idag påväg och vart borde de sträva?
Bara sättet Svenska kyrkan styrs på tyder att de är en politisk styrd organisation, vi har kyrkoval vart 4 år, det är inte så att vi väljer bland Kyrkans anställda eller personer som nödvändigt är aktiva inom kyrkan utan vi väljer bland människor som representerar de olika partier som sitter med även i riksdag/regering, därutöver tillkommer några partier som inte vill ha det så tex. Frimodigkyrka. Trots att riksdag/regerings partier är med och styr Svenska kyrkan idag, är Svenska kyrkan på pappret skild från staten, men är inte de politiska partier som även finns med i riksdag/regering partier som just styr Sverige som stat? Var det inte det man ville motverka när man sekulariserade Svenska kyrkan. Vi har inte längre någon stats religion men det är ändå staten som styr Svenska kyrkan. Bara det gör att Svenska kyrkan indirekt blir en politisk arena, det är det parti som bäst kommer ut med sin ideologi som får flest platser vid kyrkomötet. Idag finns det inga självskrivna präster eller biskopar vid kyrkomötet, så har det inte alltid varit fram till 1949 var majoriteten av ledamöterna i vid kyrkomötet lekmän med en fördelning lekmän 56 st och präster 42. Då ändrades det till en majoritet av lekmän istället och därifrån har det gått tills idag och det beslut som trädde i kraft 1983 är det vi har idag med 251 representanter vid kyrkomötet, för att ändå ha kvar biskop-och och prästämbetets ansvar för lärofrågor, skapades en läronämd som består av samtliga biskopar.
Så man kan säga att Svenska kyrkan inte längre står på en kristen grund utan på olika ideologiska partiers värderingar.
På Svenska kyrkans hemsida på kyrkokansliet: "Svenska kyrkan är en idéburen organisation som arbetar nationellt och internationellt utifrån kristna värderingar."
Det låter mer som en organisation som har kristna värderingar och inte som en Kyrka som ska undervisa i kristen tro och har ett ansvar för det kristna Sverige.
Jag skulle vilja säga att Svenska kyrkan är påväg att gräva sin egen grav, det är inte längre Svenska kyrkan som organisation som håller upp kristenheten i Sverige utan det är enskilda församlingar som har en kristen grundsyn som inte handlar om politik utan om Gud och Jesus.
onsdag 3 november 2010
måndag 25 oktober 2010
Svenska kyrkan idag
Hoppar över att skriva om samkönade äktenskap nu
Vilken syn har man egentligen på Svenska kyrkan och vad de ska arbeta med inom Svenska kyrkan? Som jag skrev i inlägget om ämbetsfrågan är Svenska kyrkan splittrad, både när det gäller teologiska frågor men är det också så med vad Svenska kyrkan ska arbeta med.
Lyssnade på detta radioprogram om kyrkan idag, ganska intressant att se vilka olika forum som kyrkan används till. Men en sak som intresserar mig extra är: " det finns en tendens inom Svenska kyrkan att likna det omkringliggande samhället och så lite som möjligt lyfta upp det specifikt kristna" Det är något jag tycker mig se i Svenska kyrkans sätt att agera i olika frågor och jag tror absolut inte att detta är något nytt, utan snarare en process som har pågått under en längre tid, men sen är det absolut inte alla inom Svenska kyrkan som är så här men att tendensen finns gör ju att man börjar tveka på Svenska kyrkans roll som kristet samfund om de inte belyser kristna frågor (glömmer de bort Gud också?)
På Svenska kyrkans hemsida så står det att Svenska kyrkans uppgift är:
"Kyrkans uppgift
Jag själv tycker att det är lite otydligt. Svenska kyrkan har ingen tydlig vision om vad det är de vill göra. Det saknar jag, samtidigt tror jag att olika församlingar tolkar det Svenska kyrkan säger och följer det på sitt sätt antingen på ett lättare sätt eller bokstavstroget och gör det som den kristna tron handlar om.
Som Jesus säger i Missionsbefallningen - "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut"
De pratar om mission, men de pratar inte om hur, är Svenska kyrkan idag en plats för människor att känna tradition istället för en plats som predikar Guds ord? Som de säger i radioprogramet som är länkat så pratar de om att Svenska kyrkan är delaktig i den politiska diskussionen. Visst att Svenska kyrkan ska vara delaktig i frågor som rör kyrkan, men ska de blanda sig i andra frågor?
Vilken syn har man egentligen på Svenska kyrkan och vad de ska arbeta med inom Svenska kyrkan? Som jag skrev i inlägget om ämbetsfrågan är Svenska kyrkan splittrad, både när det gäller teologiska frågor men är det också så med vad Svenska kyrkan ska arbeta med.
Lyssnade på detta radioprogram om kyrkan idag, ganska intressant att se vilka olika forum som kyrkan används till. Men en sak som intresserar mig extra är: " det finns en tendens inom Svenska kyrkan att likna det omkringliggande samhället och så lite som möjligt lyfta upp det specifikt kristna" Det är något jag tycker mig se i Svenska kyrkans sätt att agera i olika frågor och jag tror absolut inte att detta är något nytt, utan snarare en process som har pågått under en längre tid, men sen är det absolut inte alla inom Svenska kyrkan som är så här men att tendensen finns gör ju att man börjar tveka på Svenska kyrkans roll som kristet samfund om de inte belyser kristna frågor (glömmer de bort Gud också?)
På Svenska kyrkans hemsida så står det att Svenska kyrkans uppgift är:
"Kyrkans uppgift
Vad är Svenska kyrkans uppgift? Frågan skulle säkert kunna besvaras på en mängd olika sätt utifrån vem och var man är. Mötet med Svenska kyrkan kan uppstå i barnverksamheten, i kyrkokören, vid en begravning, på en konsert eller i en söndagsgudstjänst. Allt är lika viktigt för den enskilda människan.
Utifrån det som är kyrkans uppgift formas verksamheten efter de behov och styrkor som finns i församlingarna. Öppenheten och dialogen med människorna med Jesus som förebild är grunden. Mötet, var man än befinner sig i livet, är det som Svenska kyrkan vill ta vara på. Det kan vara i ett enskilt samtal, i engagemanget för internationellt arbete eller i ungdomsarbete på skolor. Svenska kyrkan finns också på många sjukhus, i arbete med kulturmöten och på plats vid kris och katastrof.
Uppdraget
Svenska kyrkan har enats om att alla församlingars grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska leva i tro på Jesus Kristus och en kristen gemenskap. Församlingen har ansvar för verksamheten för alla som bor i och besöker församlingen. Där finns det alltid möjlighet till dop, konfirmation, vigsel och begravning.
Gudstjänster
När vi firar gudstjänst tillsammans i vår församling blir det ett tillfälle att möta Gud i gemenskap. Vi får hämta kraft i bön, nattvard och sång. Alla får komma med sin tro och sina tvivel och för en stund vara den man är just då och där. Känslan av traditionen kan vi se gudstjänstens olika delar, höra i musiken och se i kyrkorummets utsmyckningar. Men vi får också möta förnyelsen i tilltalet, sången och bönen.
Undervisning
Jesus undervisade människor i hela sitt liv. Han berättade liknelser och samtalade med människor som han mötte för att han ville visa på Guds kärlek. Lärjungarna fick uppdraget att föra det vidare och så har det fortsatt ända in i våra dagar. När vi tänker på undervisning idag tänker vi kanske främst på konfirmander. Men i alla möten med människor lär vi oss något nytt om varandra och oss själva. På så sätt får vi en fördjupad förståelse av vad det är att vara människa.
Diakoni
Vi är alla beroende av våra medmänniskor och ibland med lite extra stöd. Diakoni är kyrkans sociala arbete. Uppdraget är att genom delaktighet, respekt och ömsesidig solidaritet möta människor i utsatta livssituationer. Grunden för detta är Guds kärlek, som den möter oss i människan Jesus Kristus.
Mission
Mission betyder ”sändning” och speglar det uppdrag som lärjungarna fick att vittna för andra om sin tro. Idag deltar kyrkan i den sändningen genom möten med människor både i närmiljön och utanför vårt lands gränser. Mission handlar därför lika mycket om vad församlingen gör inom sina egna gränser som hur man stöder andra kyrkor över hela jorden i deras grundläggande uppgift att vittna om Jesus. Detta sker både genom ekonomiska gåvor och genom att sända medarbetare, till exempel lärare, läkare, ekonomer eller präster."
Jag själv tycker att det är lite otydligt. Svenska kyrkan har ingen tydlig vision om vad det är de vill göra. Det saknar jag, samtidigt tror jag att olika församlingar tolkar det Svenska kyrkan säger och följer det på sitt sätt antingen på ett lättare sätt eller bokstavstroget och gör det som den kristna tron handlar om.
Som Jesus säger i Missionsbefallningen - "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut"
De pratar om mission, men de pratar inte om hur, är Svenska kyrkan idag en plats för människor att känna tradition istället för en plats som predikar Guds ord? Som de säger i radioprogramet som är länkat så pratar de om att Svenska kyrkan är delaktig i den politiska diskussionen. Visst att Svenska kyrkan ska vara delaktig i frågor som rör kyrkan, men ska de blanda sig i andra frågor?
Viktiga händelser som fört kyrkan dit den är idag (Separationen mellan kyrka och stat)
1 januari 2000 gick Svenska kyrkan från att vara statskyrka till ett "vanligt" samfund.
Men det hade redan tidigare kommit förslag på att skilja stat och kyrka åt. Första förslaget jag kan hitta skedde genom en beredning 1968 tillsatt av dåvarande utbildningsministern Olof Palme. Detta förslag kom Svenska kyrkan att rösta ner 1972. Vad ville kyrkan nå med detta? Enligt den bok jag skriver ifrån står det "anvisades det av kyrkan, som envist klamrade sig fast vid den förnedrande men bekväma ställning som myndighet..."
Förslaget lades ner även från regeringens sida 1973. Men det betyder inte att man inom staten slutade titta på relationen mellan kyrka-stat. 1978 kom igen ett förslag på en ändrad relation mellan kyrka-stat. Men det avslogs på kyrkomötet 1979.
Fram till seperationen 2000 skedde ändå en del omorganisering mellan kyrka och stat.
Förslaget lades ner även från regeringens sida 1973. Men det betyder inte att man inom staten slutade titta på relationen mellan kyrka-stat. 1978 kom igen ett förslag på en ändrad relation mellan kyrka-stat. Men det avslogs på kyrkomötet 1979.
Fram till seperationen 2000 skedde ändå en del omorganisering mellan kyrka och stat.
- 1981 kom förslaget om ett "Reformerat kyrkomöte" vilken trädde i kraft 1983.
- 1987 beslöts att folkbokföringen skulle skötas av skattemyndigheten trädde i kraft 1991
- 1988 en utredning om rättsliga och ekonomiska frågor i Svenska kyrkan 1992 kom slut resultatet.
- 1996 blev man inte längre automatiskt medlem i Svenska kyrkan för att ens föräldrar var det.
- 1998 kom den nya lag som gällde trossamfund i Sverige och en Lag om Svenska kyrkan.
Det var den lag: Lag (1998:1591) om Svenska kyrkan som kom att göra att inte Svenska kyrkan längre var ett organ som tillhörde staten utan ett fristående - Evangeliskt-lutherskt trossamfund. Svenska kyrkan gick ifrån stats kyrkan Svenska kyrkan till den enskilda trossamfundet Svenska kyrkan en folkkyrka.
Min fundering är varför inte separationen skedde tidigare, var Svenska kyrkan för trygga och vågade inte. Vi kanske idag hade haft en kyrka som mer stod på sina egna ben än på statens och samhällets tyckande. De kanske skulle använt lite av d
en viljan att länge vilja vara kvar som stats kyrka när de istället blev överkörda av staten i ämbetsfrågan
en viljan att länge vilja vara kvar som stats kyrka när de istället blev överkörda av staten i ämbetsfrågan
Nästa inlägg blir lite om frågan om samkönade äktenskap tänkte jag, ni får säga vad ni tycker om det!
söndag 24 oktober 2010
Lite intressant "vidsidanom" fakta
"Sverige brukar beskrivas som ett starkt sekulariserat samhälle. Kyrkans ställning har förändrats. Ungefär 84 procent av landets invånare tillhör visserligen Svenska kyrkan, men det är inte lika många som deltar aktivt.
Sverigeräkningen 2000 visar att ungefär en miljon, eller elva procent, av Sveriges befolkning deltar i någon religiös verksamhet ett vanligt veckoslut. De som deltog i en religiös verksamhet fördelade sig enligt följande: Svenska kyrkan 45,4%, Frikyrkorna 36,5%, Kristna invandrarsamfund 7,7%, andra samfund utifrån Bibeln (mormoner, Jehovas vittnen) 5,7%, icke-kristna samfund 4,4%."
http://www.svenskakyrkan.se/svk/nycklar/historia.htm
Detta var i och för sig 2000 men ska se om jag hittar något om hur det ser ut idag, men lite intressant att de som ändå deltog i någon religiös verksamhet var en majoritet i Svenska kyrkan följt av frikyrkorna...
onsdag 20 oktober 2010
Viktiga händelser som fört kyrkan dit den är idag (Ämbetsfrågan)
Detta är en fråga som skapat splittring, fått människor att misströsta på kyrkan och i allmänhet skapat en stor konflikt bland både religiösa och icke religiösa. En fråga som jag tycker ställer till med förvirring.
Men på vilka grunder och varför fick vi egentligen kvinnliga präster i Svenska kyrkan?
Men på vilka grunder och varför fick vi egentligen kvinnliga präster i Svenska kyrkan?
Man kan väl säga att det hela startade redan på 1920-talet, då man beslutade om att kvinnan och mannen skulle ha samma rätt till statliga tjänster. Då undantogs prästtjänsten.
Under 30-talet kollade man på om man kunde inrätta ett nytt kvinnligt ämbete vid sidan av präst ämbetet men ändå mer avancerat än diakonens.
1946 kom en motion på att igen göra en utredning på om kvinnor skulle kunna inneha ämbetet.
1950 hade man kommit fram till att det inte fanns några hinder för en kvinna att bli präst i statskyrkan. När man då la fram förslaget avslog nästan alla kyrkliga organ förslaget, medan politiska förbund och kvinnorätts organisationer tyckte det var ett bra förslag, de menade att kyrkan var ett statligt organ och borde underordna sig principer som gällde staten i övrigt.
1951 kom exegetdeklarationen, en deklaration skriven av professorer vid de teologiskafakulteterna i Sverige (med undantag av en) den tar upp att införandet av kvinnliga präster i kyrkan inte stämmer med vad et står i nya testamentet och skulle innebära att man tog ett steg från den heliga Skrift.
Men trots detta att man från teologiskt håll inte höll med det förslag som hade kommit från statligt håll så lade man från statens sida igen fram ett förslag om kvinnliga präster på kyrkomötet 1957. Förslaget röstades ner med en stor majoritet. Man kan tänka här att efter sunt förnuft borde frågan varit ur världen, men då inte Svenska kyrkan vid den här tiden var ett fritt samfund utan ett statligt organ så blev det inte så.
1958 kom ett fast lagförslag från riksdagen om kvinnliga präster. Man kan tänka sig för att inte lagförslaget skulle gå igenom så kunde man valt att skilja stat och kyrka åt. Men så blev det inte. En feghet från båda sidor? Eller bara från Svenska kyrkans håll som inte ville bli av med de fördelar det fanns med att vara ett statligt organ? Så istället för att lyssna på vad teologer och Kyrkans beslut 1957 blir det återigen en omröstning 1958 om kvinnliga präster. Denna gång röstades förslaget för med 69 mot 29.
Som sagt, detta har sedan efter beslutet blivit en fråga som skapat splittring och också satt Svenska kyrkans rykte och trovärdighet på prov. Idag är uppemot 70% av alla präststuderande Kvinnor. Är det rätt? Jag vet inte, som beslutet togs så tycker jag inte det. Men varför söker sig inte fler män sig till prästutbildningen är det en rädsla för att säga vad man tycker och därför istället låter kvinnorna ta över ett yrke som kanske just endast är ett yrke och inte ett ämbete? Jag blir förvirrad och får ingen riktig klarhet, en sak som jag däremot kan konstatera är att denna fråga har varit med och påverkat Svenska kyrkan och dess trosgrund och bidragit till sekulariseringen. Att stat och kyrka inte gick skilda vägar här tycker jag är en annan konstig sak.
Under 30-talet kollade man på om man kunde inrätta ett nytt kvinnligt ämbete vid sidan av präst ämbetet men ändå mer avancerat än diakonens.
1946 kom en motion på att igen göra en utredning på om kvinnor skulle kunna inneha ämbetet.
1950 hade man kommit fram till att det inte fanns några hinder för en kvinna att bli präst i statskyrkan. När man då la fram förslaget avslog nästan alla kyrkliga organ förslaget, medan politiska förbund och kvinnorätts organisationer tyckte det var ett bra förslag, de menade att kyrkan var ett statligt organ och borde underordna sig principer som gällde staten i övrigt.
1951 kom exegetdeklarationen, en deklaration skriven av professorer vid de teologiskafakulteterna i Sverige (med undantag av en) den tar upp att införandet av kvinnliga präster i kyrkan inte stämmer med vad et står i nya testamentet och skulle innebära att man tog ett steg från den heliga Skrift.
Men trots detta att man från teologiskt håll inte höll med det förslag som hade kommit från statligt håll så lade man från statens sida igen fram ett förslag om kvinnliga präster på kyrkomötet 1957. Förslaget röstades ner med en stor majoritet. Man kan tänka här att efter sunt förnuft borde frågan varit ur världen, men då inte Svenska kyrkan vid den här tiden var ett fritt samfund utan ett statligt organ så blev det inte så.
1958 kom ett fast lagförslag från riksdagen om kvinnliga präster. Man kan tänka sig för att inte lagförslaget skulle gå igenom så kunde man valt att skilja stat och kyrka åt. Men så blev det inte. En feghet från båda sidor? Eller bara från Svenska kyrkans håll som inte ville bli av med de fördelar det fanns med att vara ett statligt organ? Så istället för att lyssna på vad teologer och Kyrkans beslut 1957 blir det återigen en omröstning 1958 om kvinnliga präster. Denna gång röstades förslaget för med 69 mot 29.
Som sagt, detta har sedan efter beslutet blivit en fråga som skapat splittring och också satt Svenska kyrkans rykte och trovärdighet på prov. Idag är uppemot 70% av alla präststuderande Kvinnor. Är det rätt? Jag vet inte, som beslutet togs så tycker jag inte det. Men varför söker sig inte fler män sig till prästutbildningen är det en rädsla för att säga vad man tycker och därför istället låter kvinnorna ta över ett yrke som kanske just endast är ett yrke och inte ett ämbete? Jag blir förvirrad och får ingen riktig klarhet, en sak som jag däremot kan konstatera är att denna fråga har varit med och påverkat Svenska kyrkan och dess trosgrund och bidragit till sekulariseringen. Att stat och kyrka inte gick skilda vägar här tycker jag är en annan konstig sak.
Ur boken Gud i Sverige av Göran Hägg
söndag 17 oktober 2010
Viktiga händelser som fört kyrkan dit den är idag (Religionsfrihetslagen)
Under 1950 talen inträffade mycket som kom att förändra Svenska kyrkan.
När andra världskriget var slut var ungefär 99% av Sveriges medborgare medlemmar i Svenska kyrkan (idag enligt siffror från Svenskakyrkans hemsida är runt 70% medlemmar) Du kunde inte bara lämna kyrkan på den här tiden utan att registrera dig hos en annan Gud, många hade dubbelt medlemskap och var medlemmar både i Svenska kyrkan och i någon frikyrka. Trots att man var tvungen att vara "registrerad" hos Gud var det en liten andel som var engagerad i kyrkan, endast några enstaka procent kom till högmässan under söndagarna.
Nästan alla döpte sina barn, även om du inte döpte ditt barn blev de medlemmar i Statskyrkan.
Men 1951 kom en ny lag, man ändrade i religionsfrihetslagen. Den nya lagen innebar inte bara att du kunde välja att ansluta dig till vilket samfund du ville utan du kunde också nu ställa dig utanför den religiösa gemenskapen, utan att förlora några av dina medborgerliga rättigheter.
1951 ändrades också vigselrätten, tidigare hade du endast kunna vigas i Svenska kyrkan eller borgerligt. Men nu fick också pastorer i andra samfund vigselrätt.
Men den stora frågan som kom att förändra Svenska kyrkan under 1950-talet blev ändå ämbetsfrågan. Men det kommer sen :)
När andra världskriget var slut var ungefär 99% av Sveriges medborgare medlemmar i Svenska kyrkan (idag enligt siffror från Svenskakyrkans hemsida är runt 70% medlemmar) Du kunde inte bara lämna kyrkan på den här tiden utan att registrera dig hos en annan Gud, många hade dubbelt medlemskap och var medlemmar både i Svenska kyrkan och i någon frikyrka. Trots att man var tvungen att vara "registrerad" hos Gud var det en liten andel som var engagerad i kyrkan, endast några enstaka procent kom till högmässan under söndagarna.
Nästan alla döpte sina barn, även om du inte döpte ditt barn blev de medlemmar i Statskyrkan.
Men 1951 kom en ny lag, man ändrade i religionsfrihetslagen. Den nya lagen innebar inte bara att du kunde välja att ansluta dig till vilket samfund du ville utan du kunde också nu ställa dig utanför den religiösa gemenskapen, utan att förlora några av dina medborgerliga rättigheter.
1951 ändrades också vigselrätten, tidigare hade du endast kunna vigas i Svenska kyrkan eller borgerligt. Men nu fick också pastorer i andra samfund vigselrätt.
Men den stora frågan som kom att förändra Svenska kyrkan under 1950-talet blev ändå ämbetsfrågan. Men det kommer sen :)
lördag 16 oktober 2010
Religionsfrihet eller religionsisolering
Detta kommer mest bli tankar från min sida, en analys kan man väl kalla det. Läs gärna och kom med egna tankar!
Är Sverige verkligen ett land där man får tro på vad man vill? Eller får man tro på vad man vill bara man inte säger det öppet bland andra människor och berättar om sin tro? Handlar religion i Sverige idag om att skapa sin egen religion eller att vara "troende", tro på en speciell Gud.
Religion är svår definierat, men okej vad handlar det om att vara kristen, blir det lättare?
Idagens samhälle nej, men man tror väl på samma Gud, på samma treenighet? Nej, det finns lika många typer av kristendom som det finns kristna eller? Men är man kristen bara för att man säger det eller handlar det om en viss definition. Det är som jag fråga "vad säger att min sanning om Gud är rätt sanning?" Hur vet man i ett såpass sekulariserat land som Sverige dock är om den "sanning" man fått höra om Gud är den rätta sanningen. Alla kyrkor har inte samma syn på vem Gud är och vad det handlar om att vara kristen. Men vad säger att det ena eller andra är rätt? Jag tror ju på Gud, finns det något rätt eller fel i mitt sätt att tro?
Ja, jag tror ändå att det gör det. Det finns ändå några saker som ingår i att vara kristen, det handlar inte bara om att skapa dig en egen uppfattning om Gud utan det handlar om att tro på det som den kristna tron egentligen innefattar, det finns väl skilda åsikter om detta också men vad jag tror ska ingå är:
Men åter till ämnet religionsfrihet eller religionsisolering - Hur ofta hör vi i Svensk media kritik mot något annat samfund oavsett inom kristendomen eller andra religioner, den kritik som finns mot Svenska kyrkan eller "stats religionen". Trots att kyrka och stat skildes åt för runt 10 år sedan, så påverkar statens beslut ofta Svenska kyrkan och när staten har åsikter om något som kan vara positivt för kristendomen som nu med religions undervisningen i skolan så växer kritiken. Men varför är inte Sverige ett kristet land, med en kristen historia.
En sak till som jag känner när de gäller religionsfrihet så finns det en typ av förståelse för om du inte är kristen eller om du tillhör en annan religion. Men om du säger att du är kristen finns det alltid en fråga om varför, eller nej jag vill inte höra om Jesus. Vi ska inte vara rädda för de nya kulturerna i vårt land utan det finns en rädsla för vårt eget lands historia när vi inte håller ögonen öppna inför kristendomen.
På pappret är vi ett sekulariserat land med religionsfrihet, jag tänker att sverige är ett land där speciellt att tro på Gud och vara "konservativ är något många vill isolera sig ifrån. Jag ser inte på Sverige som ett land med religionsfrihet att alla har rätt att tro vad de vill utan att bli ifrågasatta utan som ett land, där man inte vill ta upp debatten om kristendom fören vi kommer att prata om samkönade äktenskap och kvinnliga präster, då blir det plötsligt en debatt för alla.
Som jag började med detta är tankar och reflektioner som jag tänker på ni får gärna reagera på det jag skriver...
En sak jag tänkt på också är hur man kan förneka Gud när man tittar ut på vår natur och ser hur årstiderna skiftar från först sommar till höst och nu när hösten börjar gå mot vinter. Såg solen gå upp över valåsdalen i morse och tänkte att Gud han har gjort ett bra jobb :)
Är Sverige verkligen ett land där man får tro på vad man vill? Eller får man tro på vad man vill bara man inte säger det öppet bland andra människor och berättar om sin tro? Handlar religion i Sverige idag om att skapa sin egen religion eller att vara "troende", tro på en speciell Gud.
Religion är svår definierat, men okej vad handlar det om att vara kristen, blir det lättare?
Idagens samhälle nej, men man tror väl på samma Gud, på samma treenighet? Nej, det finns lika många typer av kristendom som det finns kristna eller? Men är man kristen bara för att man säger det eller handlar det om en viss definition. Det är som jag fråga "vad säger att min sanning om Gud är rätt sanning?" Hur vet man i ett såpass sekulariserat land som Sverige dock är om den "sanning" man fått höra om Gud är den rätta sanningen. Alla kyrkor har inte samma syn på vem Gud är och vad det handlar om att vara kristen. Men vad säger att det ena eller andra är rätt? Jag tror ju på Gud, finns det något rätt eller fel i mitt sätt att tro?
Ja, jag tror ändå att det gör det. Det finns ändå några saker som ingår i att vara kristen, det handlar inte bara om att skapa dig en egen uppfattning om Gud utan det handlar om att tro på det som den kristna tron egentligen innefattar, det finns väl skilda åsikter om detta också men vad jag tror ska ingå är:
- Gud är en Gud
- Fadern, sonen och den helige ande är tillsammans en Gud inte tre olika
- Jesus är Guds son men samtidigt Gud - alltså 100% Gud 100% människa
- Bibeln är Guds ord, skrivet att människan (jag vill kunna tro att det som står i bibeln är sanning och att det kommer från Gud)
- Gemenskapen med andra kristna är viktig, du kan inte vara kristen själv
- Nattvarden är en sätt att i en gemenskap ta emot Kristus Jesus i vin och bröd. (Nattvarden för mig är en symbolisk handling där jag får ingå en gemenskap med Jesus eftersom det är honom jag tar emot, men också att man ingår en gemenskap med kristna över hela världen för vi tar alla emot samma Jesus"
- Gud är god, han är skaparen till allt gott
- Vi är skapade med en fri vilja, som vi själva får förvalta
Men åter till ämnet religionsfrihet eller religionsisolering - Hur ofta hör vi i Svensk media kritik mot något annat samfund oavsett inom kristendomen eller andra religioner, den kritik som finns mot Svenska kyrkan eller "stats religionen". Trots att kyrka och stat skildes åt för runt 10 år sedan, så påverkar statens beslut ofta Svenska kyrkan och när staten har åsikter om något som kan vara positivt för kristendomen som nu med religions undervisningen i skolan så växer kritiken. Men varför är inte Sverige ett kristet land, med en kristen historia.
En sak till som jag känner när de gäller religionsfrihet så finns det en typ av förståelse för om du inte är kristen eller om du tillhör en annan religion. Men om du säger att du är kristen finns det alltid en fråga om varför, eller nej jag vill inte höra om Jesus. Vi ska inte vara rädda för de nya kulturerna i vårt land utan det finns en rädsla för vårt eget lands historia när vi inte håller ögonen öppna inför kristendomen.
På pappret är vi ett sekulariserat land med religionsfrihet, jag tänker att sverige är ett land där speciellt att tro på Gud och vara "konservativ är något många vill isolera sig ifrån. Jag ser inte på Sverige som ett land med religionsfrihet att alla har rätt att tro vad de vill utan att bli ifrågasatta utan som ett land, där man inte vill ta upp debatten om kristendom fören vi kommer att prata om samkönade äktenskap och kvinnliga präster, då blir det plötsligt en debatt för alla.
Som jag började med detta är tankar och reflektioner som jag tänker på ni får gärna reagera på det jag skriver...
En sak jag tänkt på också är hur man kan förneka Gud när man tittar ut på vår natur och ser hur årstiderna skiftar från först sommar till höst och nu när hösten börjar gå mot vinter. Såg solen gå upp över valåsdalen i morse och tänkte att Gud han har gjort ett bra jobb :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)