Är Sverige verkligen ett land där man får tro på vad man vill? Eller får man tro på vad man vill bara man inte säger det öppet bland andra människor och berättar om sin tro? Handlar religion i Sverige idag om att skapa sin egen religion eller att vara "troende", tro på en speciell Gud.
Religion är svår definierat, men okej vad handlar det om att vara kristen, blir det lättare?
Idagens samhälle nej, men man tror väl på samma Gud, på samma treenighet? Nej, det finns lika många typer av kristendom som det finns kristna eller? Men är man kristen bara för att man säger det eller handlar det om en viss definition. Det är som jag fråga "vad säger att min sanning om Gud är rätt sanning?" Hur vet man i ett såpass sekulariserat land som Sverige dock är om den "sanning" man fått höra om Gud är den rätta sanningen. Alla kyrkor har inte samma syn på vem Gud är och vad det handlar om att vara kristen. Men vad säger att det ena eller andra är rätt? Jag tror ju på Gud, finns det något rätt eller fel i mitt sätt att tro?
Ja, jag tror ändå att det gör det. Det finns ändå några saker som ingår i att vara kristen, det handlar inte bara om att skapa dig en egen uppfattning om Gud utan det handlar om att tro på det som den kristna tron egentligen innefattar, det finns väl skilda åsikter om detta också men vad jag tror ska ingå är:
- Gud är en Gud
- Fadern, sonen och den helige ande är tillsammans en Gud inte tre olika
- Jesus är Guds son men samtidigt Gud - alltså 100% Gud 100% människa
- Bibeln är Guds ord, skrivet att människan (jag vill kunna tro att det som står i bibeln är sanning och att det kommer från Gud)
- Gemenskapen med andra kristna är viktig, du kan inte vara kristen själv
- Nattvarden är en sätt att i en gemenskap ta emot Kristus Jesus i vin och bröd. (Nattvarden för mig är en symbolisk handling där jag får ingå en gemenskap med Jesus eftersom det är honom jag tar emot, men också att man ingår en gemenskap med kristna över hela världen för vi tar alla emot samma Jesus"
- Gud är god, han är skaparen till allt gott
- Vi är skapade med en fri vilja, som vi själva får förvalta
Men åter till ämnet religionsfrihet eller religionsisolering - Hur ofta hör vi i Svensk media kritik mot något annat samfund oavsett inom kristendomen eller andra religioner, den kritik som finns mot Svenska kyrkan eller "stats religionen". Trots att kyrka och stat skildes åt för runt 10 år sedan, så påverkar statens beslut ofta Svenska kyrkan och när staten har åsikter om något som kan vara positivt för kristendomen som nu med religions undervisningen i skolan så växer kritiken. Men varför är inte Sverige ett kristet land, med en kristen historia.
En sak till som jag känner när de gäller religionsfrihet så finns det en typ av förståelse för om du inte är kristen eller om du tillhör en annan religion. Men om du säger att du är kristen finns det alltid en fråga om varför, eller nej jag vill inte höra om Jesus. Vi ska inte vara rädda för de nya kulturerna i vårt land utan det finns en rädsla för vårt eget lands historia när vi inte håller ögonen öppna inför kristendomen.
På pappret är vi ett sekulariserat land med religionsfrihet, jag tänker att sverige är ett land där speciellt att tro på Gud och vara "konservativ är något många vill isolera sig ifrån. Jag ser inte på Sverige som ett land med religionsfrihet att alla har rätt att tro vad de vill utan att bli ifrågasatta utan som ett land, där man inte vill ta upp debatten om kristendom fören vi kommer att prata om samkönade äktenskap och kvinnliga präster, då blir det plötsligt en debatt för alla.
Som jag började med detta är tankar och reflektioner som jag tänker på ni får gärna reagera på det jag skriver...
En sak jag tänkt på också är hur man kan förneka Gud när man tittar ut på vår natur och ser hur årstiderna skiftar från först sommar till höst och nu när hösten börjar gå mot vinter. Såg solen gå upp över valåsdalen i morse och tänkte att Gud han har gjort ett bra jobb :)
Intressant osv!
SvaraRaderaJust det om vad som verkligen är "rätt" kristen tro är ju lite svårt att definiera idag. Åtminstone utifrån det historiskt nya tankesätt som kommer nu, att allting är relativt! Man får helt enkelt fundera på om relativism och postmodernism är rätt verktyg för att finna svaret. Personligen har jag insett att de verkligen är bra "verktyg" för en mängd olika frågor, men det är också nödvändigt att dra en gräns. För i slutändan är hela relativismen ett enda stort cirkelresonemang. Eftersom den ifrågasätter sig själv och all sanning, om man hårddrar det så som många vill, då kan ju inte ens relativismen vara sann.
Därför tänker jag att det blir viktigare och viktigare att idag fokusera på historia! Man har ju länga diskuterat om historieundervisningen inte skulle försvinna från skolan, men det vore direkt förödande tror jag. Bara ett halvår efter att man tagit bort ekonomisk historia på universitet i Sthlm (lr så var det Uppsala) kom den ekonomiska krisen. Då insåg man plötsligt hur värdefullt det var att använda sig av historiekunskaper. Utan historia kan vi heller aldrig lära oss av våra misstag.
Vad jag vill få sagt är att historien är nog avgörande för att få rätt perspektiv på den kristna tron osv. Man ser vilka frågor som har diskuterats (Dagens aktuella ämnen är sällan något nytt! I princip allt har diskuterats under kyrkohistorien, även homosexualitet osv.) och kan då lättare se vad som verkligen håller och inte håller.
relativism låter krångligt slog upp det på wikipedia (inte den bästa kunskapskällan)
SvaraRaderaMen historia är absolut en av de viktigaste delarna på att ta reda på vad som är rätt eller fel, att skapa sina nya tankar som det har gjorts inom Sve.k som absolut inte har någon grund i den långa historia som kristendomen ändå har, ex i debatten om samkönade äktenskap, hur man i 2000 år har haft en utgångspunkt och sedan börjar kyrkor ändra sin uppfattning efter det gällde bara då. Men så kan man inte se på det inte efter min mening alla fall... Att ta bort historia eller fokus på kristendom i religion innebär att alla inte får ta del av viktiga delar i hur samhället har blivit som det blivit eller hur kyrkan har blivit som den blivit.
Mm och mm!
SvaraRaderaJag kan dock tycka att det är sjukt bra att kristendomen får en mindre ställning i skolans undervisning! Det minskar risken för att icketroende lärare sätter färre käppar i hjulet för ungdomar, då de lär ut felaktiga läror om bibeln, Gud, Jesus osv.
Jag ser hellre att kyrkan tar det ansvaret, då minskar antalet lärare som lär ut en vinklad version av kristendomen. Kyrkan är åtminstone öppen med att den är subjektiv. Skolan påstår att den är objektiv men inser inte att det i princip är omöjligt. Det kommer alltid finnas lärare som slänger in sina egna åsikter här och där, när de presenterar kristendom. Särskilt om de har något emot kyrkan eller haft dåliga erfarenheter av kyrkan.
Rent samhällskunskapsmässigt och historiemässigt ser jag så klart poängen med att låta kristendomen ha en särställning. Enligt mig är det ingen fråga om saken. Trosmässigt tänker jag dock att det är direkt förödande att låta skolan sköta denna bit! :P Därför skulle jag gärna se att kristendomsundervisnignen tonas ner, så får Gud sköta den biten istället. Detta skulle även innebära att konfirmationen får en större roll också, och blir mer relevant.
Jo det att lärare vinklar håller jag helt med om, ser bara nu när vi har religion i skolan. Judendomen bra undervisning om han tar med det viktiga. Kristendomen blir det massor, bibelord, film om Jesus (som inte var någon bra film), sen kommer det till Islam så känns det som det blir lite mindre och att läraren inte kan lika mycket så visst.
SvaraRaderaMen den kristna tron kanske inte ska läras ut i skolan utan att det är kristendoms historia som ska läras ut. Att en lärare som ska vara objektiv prata om vad kristna tror blir ju helt klart konstigt, det håller jag med om. Men att man ändå ser till vad kristendomen har haft för betydelse i det sv. samhället